–

Pilkkimisen ABC – Snabbtips för att komma igång med pimpelfiske | Pilkkimisen ABC – Jigg-pimplingen blir allt vanligare | Pilkkimisen ABC – Tips för gösfiske med pimpel

---

Pimpelfiske efter abborre

Vår nationalfisk abborren har varit det populäraste målfisket inom pimpelfiske i generationer, och det med goda skäl. Abborren är mycket utbredd och förblir någorlunda aktiv även på vintern. Det innebär också att pimplaren ibland själv måste vara mycket aktiv för att hitta de fiskar som rör sig aktivt. Dessutom är bitfönstren i regel inte särskilt långa. Abborrpimpling kräver dock inte lika mycket ”skicklighet” som till exempel pimpling efter en något större gös, så abborren, även kallad randig tröja, är också en nybörjarvänlig fisk att fånga.

Fiskeplatser för abborre

Abborren är så pass utbredd och vattendragen är av så olika typ att det är naturligt att abborrens fiskeplatser varierar beroende på vattendragets typ. I havsområden brukar bra abborrplatser finnas på något grundare områden, till exempel i grundare vikar. Även bevuxna områden och stenbottnar har varit omtyckta platser för abborre i havsområden; vegetation nära stranden och stenbottnar en bit från stranden är värda att prova. Ute på djupt hav måste man däremot söka av ett större område och ha viss lokalkännedom, annars kan fångsten bli mindre abborrar.

Små och grunda sjöar kan vara något utmanande. Även här lönar det sig att först prova bevuxna områden och stenbottnar, som ger abborren skydd. Därefter lönar det sig att prova djupare gropar och hyllor, och i princip alla ställen där djupet varierar åtminstone lite om sjön eller tjärnen har en mycket jämn botten.

I större och djupare sjöar lönar det sig att söka abborre vid något flackare sluttningar och i mellanvattnet mellan brantare sluttningar. Även grundare undervattensrevlar nära djupt vatten eller mitt i det är värda att prova. Utöver dessa platser är uddspetsar, djupare sund, strandvegetation och skärigt område också bra abborrplatser. Det lönar sig även att fästa uppmärksamhet vid på vilket djup abborren har hittats eller på vilket djup den har varit som mest aktiv, och koncentrera fisket till dessa djup.

---

Vilken utrustning ska man använda för abborrpimpling?

Ahvenen pilkinnässä pilkkivavat ovat ensisijaisesti kohtuullisen löysiä, jotta vastaiskut eivät olisi liian rajuja pehmeäsuiselle ahvenelle. Kelapilkkivavoissa herkemmät vavat myös myötäilevät ahvenelle ominaista “tirritystä”, jolloin kala ei pääse täristämään itseään irti pilkistä. Mikäli ahvenenkalastus painottuu suurempiin ahveniin, voidaan käyttää hieman jämäkämpiä pilkkivapoja tai peräti kuhavapoja. Morrilla pilkkiessä olisi kuitenkin suositeltavaa käyttää morrivapaa, jossa on aina jonkin sortin tärpinilmaisin, jolla nähdään pienimmätkin tärpit sekä mutustelut. Siimana ahvenenpilkinnässä suositellaan käytettäväksi 0.14-20mm pilkkisiimaa tai fluorocarbonia, sekä pelkillä morrilla pilkkiessä siima voi olla huomattavasti ohuempaakin. Tavallisen pilkkisiiman kanssa olisi myös suositeltavaa käyttää tapsina ennen pilkkiä fluorocarbonia, jolla tuodaan turvaa haukien ja kuhien varalta. Peruke ei kuitenkaan ole välttämätön, mutta silloin kannattaa varautua siihen, että viehemenetyksiä saattaa tulla hauen tai kuhan osuessa kohdalle. Ahvenenkalastuksessa pääasiallinen kairan koko on 4-6″, huomioitavaa toki se, että jos käytössä on esimerkiksi livepilkkiluotain niin nämä tarvitsevat pääsääntöisesti vähintään 8″ reiän. Juuri voimaan tulleen uudistuneen kalastuslain myötä on syytä pitää asiaankuuluvat lopetusvälineet mukana, jotta ruoaksi otettavat kalat saadaan lopetettua nopeasti sekä asianmukaisesti. Pappi sekä puukko ovat riittävät välineet, pienemmät ahvenet toki saadaan nopeasti lopetettua taittamalta niiltä niskat sekä napsautettua sormella yksi kiduskaari auki, jotta kala verestyy.

Beten för abborrfiske med pilk

Vid pilkfiske efter abborre är urvalet av pilkar mycket brett. Det finns lodpilkar, mormyshkor, pilkjiggar, balanspilkar och pilkar med frontlina (tapsi). Någon enda rätt abborrpilk finns egentligen inte, utan valet av bete beror till stor del på fiskens aktivitet, storlek och vattendraget. En nybörjare bland abborrpilkare bör ändå ha åtminstone en mormyshka, en lodpilk samt en pilkjigg eller balanspilk i sitt sortiment. Då kan betesskalan utökas så att det finns bete för abborrar i alla storlekar och med olika bitlust. Nedan listas olika pilkar och deras fisketekniker. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa är riktlinjer och inte det enda rätta sättet. Anvisningarna bygger på erfarenheter från aktiva fiskare, som bland annat har använt modern ekolodsteknik, vilken ger mycket information om fiskens beteende. Den bästa fisketekniken är ändå den som får fisken att nappa just för Er.

---

Pilkar och deras pilkteknik

Balans- och jiggpilk:

Det här är de så kallade pilkbetena för stor abborre, även om man med en något mindre balanspilk eller jigg också får mindre ”randtröjor” att aktivera sig. Med balanspilkar och jiggar fiskar man genom att sänka ner betet uppifrån och nedåt. Till exempel på åtta meters djup sänks pilken först tre meter under istäcket. Om det inte kommer några nappar kan pilken sänkas några meter lägre, och om det fortfarande uteblir nappar kan pilken sänkas till ungefär en meter över botten. Själva tekniken bygger på långa lockande drag som väcker abborrarnas sinnen. Ibland kan man också göra något mindre drag och vibrera pilken. Om Ni har ett ekolod och ser en linje stiga från botten mot Er pilk i mellanvattnet, bör Ni hålla fisket så lugnt som möjligt eller hålla pilken helt stilla. Det gäller särskilt under mellanvintern, när abborrarna i regel kan vara mycket skygga. På vårisen, eller när ett aktivt matfönster infaller, kan man i samma situation ge pilken lite fart, så att betet imiterar en flyende bytesfisk. En aktiv abborre tar mycket ofta en rörlig pilk, men en abborre med passiv aptit kan stiga flera meter ganska häftigt mot pilken, och när den väl nått pilken händer ingenting och fisken blir bara kvar och betraktar den. Då kan till och med en liten alltför aggressiv rörelse skrämma bort fisken helt.

Lod- och tafspilk:

Lodpilken är en av de mest traditionella abborrpilkarna och fungerar i princip för abborrar i alla storlekar. Lodpilkar har alltid antingen en enkelkrok eller en trekrok, på vilken man använder levande bete (flugmask / bloodworm). Särskilt vid passiv bitlust kan levande bete rädda många situationer. Tafspilken är i sin tur en pilk där en tafs av lina fästs under en lodpilk eller ett liknande bete (glidpilk, lockbleck, lockplatta), och i tafsens andra ände sitter en mormyshka. Då gör pilken en svävande eller sökande rörelse och får fiskarna att hugga på den lilla mormyshkan. Med både lod- och tafspilk sänks pilken en bit ovanför botten, och om inget händer kan man börja lyfta den uppåt med en meters mellanrum. Enligt gamla vanor och antaganden skulle pilken sänkas rakt ner till botten, där den skulle virvla upp bottnen och väcka fiskarnas intresse, men mycket ofta skrämmer man i stället bort fiskarna. Ibland kommer ändå några nyfikna individer och tittar vad som händer på botten, men de skyggare fiskarna håller sig på rejält avstånd. Inte heller detta är dock fel sätt, och ibland kan det vara ett effektivt sätt att locka fisk till platsen genom att virvla upp bottnen.

Själva fisketekniken bygger på något kortare drag än med jigg- och balanspilk, och dragcyklerna är tätare än med de nämnda. Dessutom är det mycket effektivare att vibrera pilken med pilkspöet vid lod- och tafspilkning. Även om fisket med dessa pilkar är något mer aktivt är det ibland bra att komma ihåg att hålla små pauser mellan de lockande dragen, så att pilken ser mer trovärdig ut i fiskarnas ögon.

Mormyshka

Mormyshkan, eller morri, är det minsta av pilkbetena och den fiskas på det lugnaste sättet. Morri är betet som kommer in i bilden när inget annat verkar duga och bitlusten är mycket passiv. Morri fiskas mycket ofta genom att man släpper den till botten och sedan lyfter den jämnt uppåt under vibrering. Även här finns det skillnader beroende på bitlusten, i fråga om från vilket djup och med vilken teknik abborren hugger. Ibland duger bara en morri som vibrerar på stället åt den mest passiva abborren, och ibland hugger den först efter några meters lyft och vibrering. Mormyshkan används antingen med flugmask eller bloodworm. Med morrar bör man använda pilkspön som är avsedda för dem och som har någon form av morrtopp. Morrar är mycket lätta, och de svagaste nappen, särskilt från mindre abborrar, går lätt obemärkta förbi med enbart ett glasfiberämne. Därför är det önskvärt att använda spön med morrtopp tillsammans med morrar, så att varje napp upptäcks och man kan reagera på dem.

---

ABBORRFISKE PÅ STORA ÖPPNA VATTEN | 1,3 KG | STORA ABBORRAR I PURUVESI | ROVFISKARE I KLART VATTEN

---

Jarno Kangas, Innehållsskapare inom fiskeämnen / Bloggskribent