Vad är jigfiske?

Jigfiske är en fiskeform som härstammar från omkring 1980-talet, men det är först på 2000-talet som den har börjat väcka ett bredare intresse bland fiskare. Det är dock först under de senaste tio åren som jigfisket har slagit igenom, så att säga, och nått även de mer passiva hobbyfiskarna. Fortfarande är det ändå så att ett stort antal fiskare upplever jigfiske som ett helt främmande sätt att fiska med beten. Som försäljare av fiskeredskap får man fortfarande varje vecka frågor som “vilket jigghuvud ska man använda till de här jiggarna“, “hur ska man föra den här jiggen”, “vilken spö behöver jag för jigfiske” och “vad är skillnaden mellan de här olika jiggarna“. Alla dessa får svar i den här artikeln med fisketips, tillsammans med mycket annan väsentlig information, så att all kunskap finns samlad på en och samma sida.

---

Spöet är det många som i första hand vill ha ett allround-jigspö som fungerar för både abborre, gädda och gös. Ett allround-jigspö är en något svår definition, eftersom varje fisk beter sig på olika sätt och även spön är konstruerade för just detta. Det är till exempel något svårare att fiska gös med ett känsligt abborrspö, eftersom gösen har benig mun och ett känsligt spö med toppaktion ger inte tillräckligt med kraft för korrekt hugg, varvid hugg lätt blir bara hugg. Med ett spö med halvparabolisk aktion och något styvare gösspö försämras däremot känslan när man jiggar abborre, och när spöet inte är känsligt i toppen sliter abborren sig antingen loss i munnen eller kommer loss från jiggen när den ryckar. Spöets längd beror till stor del på fiskarens egna preferenser, men spöets aktion har större betydelse när man fiskar olika arter.

När det gäller spön finns det dessutom många så kallade smaksaker. Vissa gillar korkhandtag och andra inte, vissa föredrar lättare spön medan andra gillar något tyngre spön. När det gäller jigspön fäster jag alltid mest vikt vid att spöet är så lätt som möjligt och har fast eller extra-fast aktion. Jag föredrar också att bakhandtaget är något kortare än normalt och slankare. För gädd- och gösspön föredrar jag däremot medium- eller moderate-fast-spön med ett något stadigare bakhandtag. Med hjälp av det får man mer kraft i huggen och vid drillning.

• Abborrjigspö – Ett spö med toppaktion och en längd på 160–220 cm, som är tydligt mjukare. Kastvikten för ett traditionellt abborrjigspö ligger på cirka 5–20 g, men när man söker mer känsla och känslighet kan man även titta på spön med kastvikt 3–15 g, ända ner till Ultra Light-spön med kastvikt under 10 g.
• Gösjigspö – Ett 170–240 cm långt spö med halvparabolisk aktion, som har tillräcklig styvhet även för en större gös. Kastvikten för ett gösjigspö är i regel upp till 35 g. I de flesta gösjigspön är kastvikten cirka 10–30 g.
• Gäddjigspö – Ett 190–240 cm långt spö som är känsligt men samtidigt stadigt och kraftfullt. Kastvikten bestäms utifrån de gäddgummin som ska kastas. I många gäddspön anges kastvikten dock med “up to”, vilket endast anger den övre gränsen för betets vikt. Med ett gäddspö märkt up to 90 g får man gott om spelrum för beten i olika storlekar.

Ett spöämne avsett enbart för jigganvändning får gärna ha 1/3-aktion, alltså ett spö med riktig toppaktion. Det ger precisa kast och framför allt snabba hugg som sätter fisken på jiggen efter hugget. Ämnet får gärna vara relativt lätt och mjukt i toppen, så att en sprattlande och skakande abborre hålls kvar på linan ända fram till båten.

Spöets vikt har inte så stor betydelse så länge det är välbalanserat. Till exempel är ett mycket lätt spö som är dåligt balanserat tyngre att använda än ett tyngre spö med en bra balanspunkt. Bakhandtagets längd beror i hög grad på fiskarens egna preferenser, men på ett traditionellt jigspö är handtaget 25–30 cm. Om spöet känns toppstungt kan man flytta tyngdpunkten åt rätt håll genom att lägga till en liten vikt i spöets bakhandtag.

Ett abborrspö bör vara cirka 6–7 fot långt. Med ett spö av den här längden håller man nere spöets vikt och får behagligt långa kast, och med något längre ämnen känns fisken skön i änden av linan.

Ur vår spöserie är Ruthless Rods Perch ett utmärkt val för abborrjigg. Det har alla ovan nämnda specifikationer och funktioner.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

Numera finns det egentligen två typer av rullar, öppna rullar och haspelrullar. Visst finns det även slutna rullar, men de har egentligen inga egenskaper som skulle gå före haspel- eller öppna rullar. Dessutom finns det mycket få nya slutna rullar till försäljning. När man fiskar abborre passar en så lätt öppen rulle som möjligt bäst, där en vev utan returrörelse är viktig för att fisketuntan ska hållas så bra som möjligt. Även en snabb utväxling på en öppen rulle är till nytta vid jigfiske. Många föredrar öppen rulle vid jigfiske efter abborre och gös på grund av dess enkelhet. Öppna rullar har dessutom till största delen en mycket jämn broms. Öppna rullar kräver också mindre underhåll än haspelrullar, och numera finns det även öppna rullar i mycket lätta modeller som lämpar sig utmärkt för jigfiske.

För jigfiske efter gädda är en haspelrulle däremot det bättre alternativet. Dess kastkontroll och precision är bättre än hos en multirulle, och den är nästan ett måste när man kastar tyngre beten. Med haspelrulle behöver man inte kontrollera kastet med pekfingret, som med en multirulle, där tummen och handen kan vara rejält slitna efter långvarigt kastande av tunga beten. Många erfarna fiskare använder haspelrulle även vid lättare fiske, eftersom utvecklingen har gett oss mycket lätta haspelrullar som är lättare än till och med multirullar, och med vilka även de minsta jigghuvuden flyger obehindrat. Att kasta med haspelrulle går dessutom förvånansvärt snabbt att lära sig.

• Multirulle för abborre – Storlek 500–1500
• Multirulle för gös – Storlek 1500–2500
• Multirulle för gädda – Storlek 2500 och uppåt

Val av haspelrulle:

För jigfiske efter abborre och gös passar samma rullar. Vid fiske med lätta beten lönar det sig att satsa några euro extra på haspelrullen så att kastandet blir behagligt. De billigaste haspelrullarna under 100 € bör man lämna kvar i butikshyllan om avsikten är att fiska med relativt lätta beten under 15 g.

Som haspelrulle lönar det sig att välja en lågprofilsrulle i storlek 70–100 med så grund spole som möjligt. Rullar med grund spole är känsligare för att börja rotera vid kastet än rullar med djup spole och lämpar sig därför bättre för kast med lätta beten. Rullen kan ha magnetbroms eller centrifugalbroms, båda fungerar bra.

Om man söker till exempel en bra allroundhaspelrulle för abborre, gös eller lätt gäddfiske, är Abu Garcia Salty Stage ett bra val för uppgiften. Med rullen följer en grund finesse-spole för abborre och gös samt en djupare spole för tjockare lina, till exempel för lätt gäddfiske eller fiske efter stora gösar med live-ekolod.

När betena väger över 100 g vid gäddfiske lönar det sig att välja en haspelrulle i storlek 200–300. Detta kan vara antingen en lågprofilsrulle eller en rulle med rund ände.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

---

Som lina för jigfiske bör man definitivt välja flätlina. Gärna åttatrådig och så synlig som möjligt, till exempel fluorgrön, fluorgul eller orange. När linan är synlig är det lättare att läsa av fiskarnas hugg. Dessutom, när betet sjunker mot botten lägger sig linan på vattnet, vilket gör det lättare att se på linan när betet ligger på botten. Flätlina är töjningsfri, vilket ger bättre känsla och effektivare hugg. Ju tunnare linan är, desto bättre skär den genom vattnet, och i blåsigt väder blir vindbuken mindre.

• Flätlina för abborre – 0,08 mm – 0,12 mm
• Flätlina för gös – 0,10 mm – 0,16 mm
• Flätlina för gädda – 0,16 mm – 0,28 mm

Vid jigfiske lönar det sig att använda fluorokarbon som tafs / förfång. Fluorokarbon tål nötning bättre i stenig miljö, och vid abborrfiske ger det ett visst skydd ifall en gös eller gädda skulle hugga. Vid abborrfiske kan man dock inte helt blint lita på att fluorokarbon skyddar mot betesförluster om en gös eller gädda dyker upp. Särskilt vid abborrfiske, när man använder något lättare jigghuvuden och jiggar, bör man inte använda för tjock tafs, eftersom den då dämpar betets simrörelse kanske lite för mycket. Tafsens längd är långt på väg en smaksak, men en allmän riktlinje är att tafsens längd är 30 cm – 150 cm. Själv mäter jag alltid tafsarna på ett slumpmässigt sätt till något över axelbredd.

För att sammanfoga fluorokarbon och flätlina använder jag en ”tattisknut”. Med denna knut kan man använda längre tafsar. Knuten glider bra genom ringarna på spöet. Längre tafsar framhävs särskilt vid fiske i riktigt klart vatten, till exempel efter abborre. På så sätt får man osynlighet över en längre sträcka framför betet. En längre tafs förhindrar dessutom att linan går av mot stenar och andra vassa föremål på botten.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

• Fluorokarbonets tjocklek för abborre – 0,20 mm – 0,40 mm
• Fluorokarbonets tjocklek för gös – 0,35 mm – 0,60 mm
• Fluorokarbonets tjocklek för gädda – 0,90 mm – +1 mm

Dessutom fäster man ett lås på tafsen eller linan, till vilket jigghuvudet kopplas. Många föredrar ett snäpplås, med vilket betesbyte går på ett ögonblick. Om låset fästs direkt på flätlinan kan man använda till exempel palomarknut, och vid knytning på fluorokarbon eller monofil kan man använda till exempel uniknut. För små jigghuvuden och mikrojigg passar lås i storlek S, medan storlek M passar nästan alla jiggar. Lås i storlek L kan användas för tyngre och större jigghuvuden, till exempel vid gösjigg. Vid jigfiske efter gädda lönar det sig i stället att använda kraftiga lås av “stay-lock”-modell.

Som lås i änden av fluorokarbonet använder jag det vridbara Ruthless Rapid Lock i storlek M. Det är mycket enkelt att använda och det går snabbt att snäppa fast en ny jigg när man byter ofta ute på vattnet.

Om man kastar roterande beten är det bra att ha ett lås med snurra, eftersom det förhindrar att linan tvinnar sig. Ett annat alternativ är att koppla ihop flätlinan och fluorokarbonet med en liten snurra, men göra fluorokarbontafsen så kort att man inte kurrar in snurran i toppöglan. Det kan lätt skada en toppögla av keramik.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

---

Valet av rätt jigghuvud är en av de viktigaste faktorerna vid jigfiske. En av de vanligaste frågorna om jigfiske är också vilken vikt på jigghuvudet man ska välja och hur stor krok det bör ha. Jigghuvudet har en avgörande inverkan på själva jiggens gång, och vid valet måste man också ta hänsyn till vattendjupet, strömmarna och temperaturen i vattnet samt vinden. I varmt vatten kan man använda ett något tyngre jigghuvud än normalt och prova ett lite mer aggressivt förande. I kallt vatten och mot slutet av säsongen kan man i sin tur använda något lättare jigghuvuden, när abborrarna börjar bli lite mer passiva. I strömmande vatten kan man däremot använda ett betydligt tyngre jigghuvud.

I vårt sortiment hittar Ni jigghuvudena Slim Keeper, Tungsten Slim Keeper och Stand Up.

Tack vare sin geniala ”klämma” gör jigghuvudet Ruthless Slim Keeper det möjligt att trä även små och smalkroppade jiggar på jigghuvudet utan att jiggen går sönder. Tack vare sin form och sitt material håller Slim Keeper jiggen stadigt på plats under fisket. ”Klämman” river inte sönder jiggen heller när den byts ut, utan en jigg som tagits av kroken är fortfarande fullt användbar. De tillverkade av volfram

Ruthless Tungsten Slim Keeper-jigghuvuden ger jiggfiskaren bästa möjliga känsla för betet. Volfram är ett material som är 70 % tätare än bly, och det sjunker i vattnet betydligt snabbare än bly. Vid fiske med ett jigghuvud av volfram kan vikthuvudet vara märkbart lättare och mindre jämfört med ett vikthuvud av bly. Volfram är ett mycket hårt material jämfört med bly och ger fiskaren en aldrig tidigare skådad känsla både för betet och för bottenstrukturen i fiskevattnet. Tack vare sin ringa storlek lämpar sig volframjigghuvuden utmärkt för användning med smalkroppade jiggar. Volfram är dessutom ett miljövänligt material och löses inte upp i vatten som bly.

Ruthless Stand Up Jig Head revolutionerar effektiviteten i jiggfisket efter abborre och gös!! Rovfisken tar jiggen nästan undantagslöst precis innan den når bottenlinjen. När jiggen når botten förlorar ett vanligt runt jigghuvud sin fångsteffektivitet eftersom jiggen välter. Ruthless Stand Up Jig Heads specialformade huvud håller jiggen upprätt även efter bottenkontakten. Då fiskar jiggen mycket effektivt även efter att ha nått botten, alltså precis där rovfiskarna jagar!!

Med följande tabell väljer Ni ett jigghuvud som passar Ert bete

Vattendjup	Vikt
1 m	3 g
2 m	4-5-6 g
3 m	5-6-7 g
4 m	7-8-10 g
5 m	10-12 g
6 m	10-13-15 g
7 m	10-13-15 g
8 m	13-15-17 g
9 m	13-15-17 g
10 m	15-17 g

---

Med följande tabell väljer Ni rätt krokstorlek för Ert bete

Jiggmodell	Krokstorlek
Small Fish 3cm	#6
Small Fish 5cm	#2
Small Fish 7cm	#1/0 – #2/0
Small Fish 10cm	#2/0
Orka Shad Tail 5.5cm	#4
Orka Shad Tail 7.5cm	#1
Orka Shad Tail 10.5cm	#1/0
Orka Shad 3.5cm	#4
Orka Shad 4.5cm	#2
Orka Shad 5.5cm	#1
Orka Shad 7cm	#1/0
Orka Shad 9cm	#3/0
Orka Shad 11cm	#4/0
Orka Twisting Worms 10cm	#4
Orka Twisting Worms 13cm	#1
Orka Twisting Worms 20cm	#3/0

I kallt vatten passar ett lätt jigghuvud, lugn framdragning, stillastående skakningar och hoppande rörelser. I varmt vatten passar i stället ett större jigghuvud och snabb framdragning.

Men i allmänhet lönar det sig att prova alla dessa stilar och jigghuvuden med olika vikt beroende på väder och vattentemperatur. Ibland under en het sommar måste man dra en liten jigg med ett lätt jigghuvud lugnt för att fisken ska hugga, och ibland måste man på samma ställe i samma väder dra ett 15g jigghuvud och rulla in mycket snabbt.

Genom att söka och testa olika stilar hittar Ni den bästa kombinationen för stunden eller dagen.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

---

Det går egentligen inte att ge några direkta anvisningar om valet av jiggens modell eller färg, eftersom valet påverkas av mycket många faktorer. Är det en mörk- eller klarvattnig sjö, hurdant fiskbestånd finns i sjön och finns det betesfisk där, såsom nors eller siklöja. Även vädret och årstiden har stor betydelse. Listan skulle kunna fortsättas i det oändliga med olika faktorer. Tips om valet av rätt jigg och färg går dock att ge, och undertecknad har till exempel funnit dem fungerande.

Börja fiska med en cirka 5 centimeter lång jigg med spadformad stjärt som är så naturlig som möjligt. Jiggar som imiterar siklöja och nors är oftast en pålitlig färg att starta med. I vår färgkarta hittar Ni till exempel färgerna SF45, PJF40 och WB, som imiterar naturlig betesfisk mycket väl. Även nyanser av brunt, gult, violett och vitt är pålitliga. Själv börjar jag alltid fisket med att söka rätt jiggmodell och går först därefter över till att söka rätt färg. De tre vanligaste jiggmodellerna är:

• Jiggar med spadformad stjärt – Kanske den mest använda jiggmodellen, som fungerar både i början av säsongen och under midsommarens hetta
• Jiggar med skärformad stjärt – På grund av sin skärformade stjärt har denna jiggmodell en något mer aggressiv simrörelse än en traditionell jigg med spadformad stjärt. Ett mycket bra alternativ i varmt vatten, men i det kallare vattnet i början och slutet av säsongen är den inte nödvändigtvis lika effektiv.
• Jiggar med V-formad stjärt – Jiggar med V-formad stjärt har en mycket passiv simrörelse och används främst vid vertikaljiggning och jiggpimpling. De kan också visa sig vara mycket effektiva vid traditionell kastjiggning och är ett mycket bra alternativ att använda till exempel med jigghuvuden av Stand Up-modell.

Dessutom finns det på marknaden både larv- och kräftjiggar, som har blivit allt populärare inom jiggfiske.

Man bör börja välja färg först när man har fått fiskkontakt med en viss jiggmodell. Det är dock bra att komma ihåg att om det inte finns någon fisk blir det inga hugg, oavsett vilket bete man erbjuder, och därför är ekolodet ett ovärderligt hjälpmedel vid jiggfiske. Det lönar sig också att vara förutsättningslös när man väljer jiggens färg och prova även de märkligaste kombinationer. Om man har hittat rätt huggfärg bör man dessutom ta hänsyn till att huggfärgen kan växla flera gånger under dagen, till exempel när vädret, vinden eller fiskens aktivitet förändras, så det lönar sig inte heller att lita för mycket på en enda huggfärg.

I en okänd sjö försöker man först ta reda på vad sjöns betesfisk består av. Är det nors, siklöja, mört, abborre eller något annat? Utifrån det väljer man sedan vilken typ av jigg man börjar testa fisket med. Om betesfisken till exempel är större löja, mört eller någon annan högre betesfisk börjar man fiska med jiggar av modellen Orka Shad i olika storlekar. Om det däremot finns mycket liten nors eller siklöja i vattendraget bör man välja en mycket smal jigg med död gång, Orka Small Fish. Den här jiggen är min favoritmodell i sjöfiske överlag. Som tredje alternativ kommer jiggen med skärsvans, som fungerar överallt. En ivrigt vibrerande skärsvans kan rädda dagen oavsett om Ni fiskar till havs eller i sjö. Den här skärsvansen är ofta min egen startjigg när jag fiskar till havs.

Jiggens färg väljer man vanligtvis utifrån vattnets färg. Jag gillar att fiska med en mörk jigg i mörkt vatten och med något ljusare och naturfärgade modeller i klart vatten.

Om ovanstående inte fungerar försöker man i stället lösa gåtan med skarpa, retande färger. Sådana skarpa färger faller ofta gäddfiskens, eller snarare gösens, smak, till exempel gösens.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

När man talar om jiggfiske tänker många på traditionellt kastjiggande, som också är den i särklass populäraste jiggfisketekniken. Jiggfiske omfattar dock vid sidan av traditionellt kastjiggande många andra jiggtekniker, som vi går igenom kort här nedan.

Kastjiggning

Vid traditionell kastjiggning fiskar man vid botten eller i mellanvattnet, och målfiskarna är abborre, gös och gädda. Vanligtvis sker kastjiggning från en förankrad båt eller genom att kasta från stranden. Kastjiggning fungerar även i strömmande vatten, men på grund av svåra bottenformationer kan det medföra fler agnförluster. Tekniken i sig går ut på att jiggen sänks till botten eller mellanvattnet, varefter fisken lockas med olika rullnings- eller spötekniker. Det finns ingen egentlig rätt teknik, utan var och en kan fiska helt efter eget tycke. Själv använder jag mycket ofta en teknik där

• Jag väntar tills jiggen sjunker till botten, varefter jag gör snabba rullningar på 2–3 varv med haspeln och väntar tills jiggen sjunker något djupare, varefter jag rullar 2–3 varv igen. Detta fortsätter tills betet är vid båten.
• Jag väntar tills jiggen sjunker till botten, varefter jag gör några “ryck” med spöet nära bottenlinjen och sedan rullar jag in det slaka linet och fortsätter rycka nära botten. Jag kan upprepa detta tills betet är vid båten, eller så kan jag emellanåt göra rullningar på 2–3 varv med haspeln, så att jag får jiggen något högre upp från bottenlinjen.

Microjiggning

Microjiggning bygger till stor del på traditionell kastjiggning, men är en särskilt trevlig jiggteknik när målfiskarna står på grunt vatten. Utrustningen som används vid microjiggning är betydligt känsligare och lättare än vid vanligt kastfiske. Jiggarna är vanligen i storleksklassen 3–5 cm och jiggskallarnas vikt håller sig under 10 gram. En mycket trevlig form av jiggfiske där även mindre fiskar ger fina stunder!

Dropshot-jiggning

Även här är idén till stor del densamma som vid traditionell kastjiggning. Dropshot-jiggning kan dock mycket ofta visa sig vara en effektivare jiggteknik än kastjiggning. Vid dropshot-jiggning löper jiggen ovanför den vikt som används, vilket gör det lättare att fiska även på svårare bottnar. Särskilt när det gäller passiv fisk kan dropshot-jiggning visa sig vara en överraskande effektiv teknik, eftersom du vid jiggning längs bottenlinjen inte hela tiden behöver rulla in linan på haspeln, utan kan göra långa framföringar vid botten med hjälp av spötoppen. För dropshot-jiggfiske finns också särskilda spön med en extra känslig topp. Vid dropshot-jiggning är gösen en av de viktigaste målfiskarna, men tekniken fungerar även utmärkt för gädda och abborre.

Dropshot-jiggning är en effektiv stil för abborrfiske i kallt vatten i början och slutet av säsongen. Med detta sätt att fiska får man upp jiggen från botten och kan hålla den stilla under långa stunder och låta den darra, vilket kan få fisken att attackera betet effektivt.

Dropshot-fiske är också ett effektivt sätt att fiska gös året runt, eftersom gösen ibland är mycket kräsen och gärna tar en jigg som förs fram lugnt.

Joonas Väntti – Ruthless Fishing

Vertikaljiggning

Vertikal- eller lodjiggning är en jiggform som har blivit allt populärare. Vertikaljiggning skiljer sig mycket från traditionella jiggtekniker, eftersom betet vid vertikaljiggning inte kastas ut utan sänks ned i synfältet på en fisk som lokaliserats med ekolod. Jiggarna skiljer sig också åt på så sätt att man använder så kallade passiva jiggar med V-svans, med död gång. I vårt sortiment finns till exempel Orka Small Fish, som Ni kan använda vid vertikaljiggning. Vertikaljiggning kräver inte nödvändigtvis förankring, utan man försöker hela tiden röra sig litet, till exempel med hjälp av en bogpropeller med elmotor, för att kunna hålla jiggen i fiskarnas omedelbara närhet. Vertikaljiggning är en mycket effektiv jiggteknik särskilt för gös och gädda.

Precisionsvertikaljiggning

Idén är densamma som vid vertikaljiggning, men vid precisionsjiggning fiskar man i mellanvattnet och målet är stor fisk. Vid precisionsvertikaljiggning försöker man hitta stora fiskbågar med hjälp av ekolodselektronik, och när en stor fisk hittas sänks betet ned i fiskens synfält och lockar den att hugga med olika framföringstekniker. Jiggarna som används vid denna fiskeform är betydligt större, och i stället för ett traditionellt jiggjuvud rekommenderas olika riggstilar, så att betets huggeffektivitet bevaras och betets gång förblir balanserad. Vid precisionsvertikaljiggning är målfiskarna främst storgäddor och gösar.

Text: Jarno Kangas, influencer i sociala medier / bloggare

Bilder: Ruthless Fishing

Citat: Joonas Väntti – Ruthless Fishing