Kastfiske efter havsöring – Tips och råd

Kastfiske efter havsöring

Kastfiske efter havsöring kallas också brandningsfiske. Det beror på att det under säsongen nästan alltid blåser och är vågigt. I den här artikeln går vi igenom en del utrustning för kastfiske efter öring och platser där man kan söka efter havsöring.

---

Vilken utrustning ska man använda för havsöringsfiske?

Vid fiske efter havsöring är det viktigt att använda lämplig utrustning om man vill få ut så mycket nöje som möjligt av fisket. Man kan fiska havsöring med ett vanligt gäddspö på grund av dess längd, men då passar egenskaperna inte helt för öringfiske. För kastfiske efter havsöring lämpar sig bäst ett känsligt spö som ändå har kraft att trötta ut fisken. Havsöringen har en mjuk mun och rör sig som laxfiskar gör, så det är viktigt att spöet har en action som följer havsöringens vilda rörelser. Med ett för stelt spö kan öringen lätt rycka sig loss. I vårt sortiment finns det perfekta spöet för denna fiskeform i den nya spöserien Ruthless Pro Series.

Som lina kan Ni använda antingen traditionell monofil eller flätlina. En töjbar monofil kan fungera bättre när öringen ska tröttas ut, men med rätt spö behöver linan inte vara töjbar, eftersom den böjliga spötoppen följer havsöringens rörelser. Förfång behöver Ni inte nödvändigtvis använda, och det lönar sig inte heller, eftersom havsöringen är en mycket känslig fisk som kan upptäcka förfånget och därför avvisa betet. Vid havsöringsfiske avgörs allt av små detaljer.

Ett långskaftat håv är också en mycket bra utrustning, rentav obligatoriskt. Även en håv med normal längd fungerar utmärkt om man fiskar från båt.

Som beten används olika skeddrag, pilkar och kustwobblers. På betena kan man också använda olika färgade krokar som träffpunkt, vilka förstärker havsöringens attackreflex.

---

Vilken teknik ska man använda och var finns havsöringen?

Vid kastfiske efter havsöring är en av de viktigaste tekniska faktorerna att betet inte får gå för nära ytan, utan det är viktigt att hålla betet tillräckligt djupt. Dock inte så att betet samlar upp allt skräp från botten. Under invevningen kan man göra korta stopp som väcker fiskens instinkter. Betet bör också föras tillräckligt långsamt så att fisken hinner reagera. Vid utmattningen bör bromsen vara så pass hårt åtdragen att fisken till exempel vid håvning kan ”tvingas” närmare, men när den drar iväg måste den kunna ta lina från rullen.

Höstens öringplatser är öarnas uddar som vetter mot öppet hav. Det är platser där vattnet rör sig och byts ut, och stenarna på uddarna skapar en ström där det är lätt för havsöringen att hålla sig stilla. Platser för kastfiske efter havsöring är oftast steniga, och man bör närma sig dem från vindsidan. Båten ska inte föras för nära grundare eftersom det då finns risk för att till exempel propellern går sönder. Man måste ändå våga närma sig öringplatsen tillräckligt för att nå kastavstånd till de heta platserna. Man bör inte heller lägga för mycket tid på en enda plats, utan som tumregel räcker 10–30 kast på en plats, varefter man styr mot en ny plats.

---

Jarno Kangas, Innehållsskapare inom fiskeämnen / Bloggskribent